sejd

Svenska

Substantiv

Böjningar av sejd	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	sejd	sejden	sejder	sejderna
Genitiv	sejds	sejdens	sejders	sejdernas

sejd

1. (nordisk mytologi) fornnordisk trolldom (besläktad med schamanismen) vid vars utövande den sejdande ansågs kunna blicka in i framtiden eller påverka (exempelvis skada) andra personer

   1816: Konunga-Sagor, Snorre Sturleson (översatt av Johan Gabriel Richert):

   Oden kunde den konst, som största kraften hade, och han sielf öfwade, hwilken Sejd kallas.

   Besläktade ord: sejda, sejdare

   Sammansättningar: kraftsejd, sejdhjälle, sejdkvinna, sejdtrumma, höstsejd, spådomssejd, trollsejd

   Etymologi: Belagt i svenskan sedan 1712, från fornnordiska seiðr.

Översättningar

fornnordisk trolldom

• bokmål: seid m
• danska: sejd u
• fornnordiska: seiðr
• isländska: seiður ^(is) m
• nynorska: seid m
• polska: seid ^(pl) n
• spanska: seidr m
• tyska: Zauberei ^(de) f