senn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bottniska[redigera]

Pronomen[redigera]

senn m

  • uttal: /sénː/, /sɛ́nː/, /sé̞nː/
  1. sin (possessivt pronomen tredje person maskulinum singularis)
    Etymologi: Av fornnordiska sínn.
    Grammatik: Femininum sín eller , ack. sennar, neutrum sett, pluralis sín’, dativ sínum.

Älvdalska[redigera]

Pronomen[redigera]

senn

  1. sin (possessivt pronomen tredje person maskulinum singular)