serendipitet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av serendipitet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ serendipitet serendipiteten serendipiteter serendipiteterna
Genitiv serendipitets serendipitetens serendipiteters serendipiteternas

serendipitet

  1. (formellt) förmågan att göra lyckliga upptäckter av en slump utan att egentligen leta, eller då man letar efter något annat; förekomsten av sådana upptäckter
    Etymologi: I ett brev skrivet av Horace Walpole den 28 januari 1754 myntades ordet serendipitet: "Denna upptäckt är förvisso nästan av den typen jag kallar serendipitet, ett mycket uttrycksfullt ord", med hänvisning till vad han kallade en "enfaldig saga med namnet ´Tre prinsar från Serendip´ (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter"

Översättningar[redigera]