siestadags

Svenska

Substantiv

siestadags n

1. tid under eftermiddagen då sedvänjan är att man tar siesta

   1949: Vändpunkten, Klaus Mann (översatt av Jane Lundblad):

   Mellan klockan nio på morgonen och tolv på dagen måste man hålla sig stilla, därför att far arbetar, och mellan fyra och fem om eftermiddagarna måste det också vara tyst i huset: det är siestadags.

   1961: Till varmare länder, P.C. Jersild:

   Folktomheten kunde möjligen bero på att det var siestadags.