sinna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av sinna  Aktiv
Infinitiv sinna
Presens sinnar
Preteritum sinnade
Supinum sinnat
Imperativ sinna
Particip
Presens sinnande, sinnandes
Perfekt

sinna

  1. (ålderdomligt) tänka, fundera, grubbla
    Ja, Herren Jesus har dömt oss att förgås, det märks, sinnade Michal, där han från kyrkbacken blickade ner över byn.
    Besläktade ord: besinna, eftersinna, sinnad, sinne, utsinna

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

sinna

  1. böjningsform av sinne

Isländska

[redigera]

Pronomen

[redigera]

sinna (reflexiva possessiva pronomen)

  1. sina, maskulinum genitiv plural av sinn
  2. sina, femininum genitiv plural av sinn
  3. sina, neutrum genitiv plural av sinn

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

sinna

  1. böjningsform av sinne