sjucker
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av sjucker | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | sjucker | sjuckrare | |
| Neutrum | sjuckert | |||
| Bestämd singular |
Maskulinum | sjuckre | sjuckraste | |
| Alla | sjuckra | |||
| Plural | sjuckra | |||
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | sjucker | sjuckrare | sjuckrast |
| Neutrum | sjuckert | |||
| Plural | sjuckra | |||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||
| Adverbavledning | sjuckert | |||
sjucker
- (Stockholmsslang) vacker, fin; i överförd bemärkelse också bra, utmärkt
- 1947: Balladen om Eken, Ruben Nilsson:
- Man skulle väl tona en sjucker ballad, om våran stad, ja om våran stad.
- Man skulle väl tona en sjucker ballad, om våran stad, ja om våran stad.
- Det blir ju bara sjuckrare och sjuckrare.
- Vilken bil tycker du e sjuckrast då?
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1847. Lånord via förbrytarspråk, av romani šukar, šukkar (”vacker”), motsvarande sanskrit çukraḥ (”klar, vit, ren”), till sanskrit çocati (”lyse”).
- Varianter: schucker
- 1947: Balladen om Eken, Ruben Nilsson: