skäll

Se även skäl.

Svenska

Substantiv

Böjningar av skäll	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skäll	skället	skäll	skällen
Genitiv	skälls	skällets	skälls	skällens

skäll

1. det starka ljud en hund frambringar via munnen; hundskall

   Synonymer: hundskall, skall, skällande

   Hörde du skället i natt?

2. (vardagligt, överfört) det att kraftfullt tillrättavisa någon (ofta ett barn)

   Synonymer: skällning, utskällning, tillrättavisning, åthutning

   Vanliga konstruktioner: få skäll för ngt

   Fick du skäll?

Besläktade ord: skälla

Översättningar

ljud från hund

• engelska: bark ^(en)
• franska: aboiement ^(fr) m
• polska: szczekanie ^(pl) n, ujadanie n
• portugisiska: latido ^(pt) m
• tyska: Bellen n

tillrättavisning

• polska: bura ^(pl) f, reprymenda ^(pl) f

Verb

skäll

1. böjningsform av skälla