skam

Svenska

Substantiv

Böjningar av skam	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skam	skammen
Genitiv	skams	skammens

skam

1. djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling

   Vore jag du så skulle jag nu dö av skam.

   Synonymer: vanära, vanheder, nesa, smälek, skymf

   Antonymer: heder, ära

   Besläktade ord: skamlig, skamlighet, skamlös, skamlöshet, skamsen, skämmas, skämmig

   Vanliga konstruktioner: skam (över) att ngt skett; skam att göra ngt

   Fraser: (konkreta) känna skam; lida skam av ngt; stå med skammen; ingen/stor skam att göra ngt; dra skam över ngn

   Fraser: (idiom) bita huvudet av skammen, för skams skull, ha inte någon skam i kroppen, komma på skam, nu går skam på torra land, skam den som ger sig, skam och nesa, synd och skam, skam och skada

   Sammansättningar: skambud, skamfläck, skamkudde, skampåle, skamvrå

Översättningar

känsla av blygsel

• bokmål: skam ^(no) m
• danska: skam ^(da) u
• engelska: shame ^(en), disgrace ^(en), dishonour ^(en)
• esperanto: honto
• franska: honte ^(fr) f, vergogne ^(fr) f
• isländska: skömm ^(is), smán ^(is), blygðun ^(is) f
• italienska: vergogna ^(it) f
• kymriska: cywilydd ^(cy) m
• nynorska: skam m
• polska: wstyd ^(pl) m, hańba ^(pl) f
• portugisiska: vergonha ^(pt) f
• spanska: vergüenza ^(es) f
• tyska: Scham ^(de) f

Bokmål

Substantiv

skam

1. skam

Danska

Substantiv

Böjningar av skam	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skam	skammen
Genitiv	skams	skammens

skam

1. skam