skam

Svenska

Substantiv

Böjningar av skam	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skam	skammen
Genitiv	skams	skammens

skam

1. djupt rotad känsla av att bli utsatt för allmän missaktning eller allmänt förakt (ofta med åtföljande känslor av mindervärdighet och blygsel); känsla av blygsel (och mindervärdighet) över att inte duga till eller förkastlig handling

   Skam för den som ger sig.

   Synonymer: vanära, vanheder, nesa, smälek, skymf

   Antonymer: heder, ära

   Besläktade ord: skamlig, skamlighet, skamlös, skamlöshet, skamsen, skämmas, skämmig

   Sammansättningar: skambud, skamfläck, skamkudde, skamvrå

   Vanliga konstruktioner: lida skam av, stå med skammen

   Fraser: för skams skull, komma på skam, nu går skam på torra land, skam och nesa, synd och skam, skam och skada

Översättningar

känsla av blygsel

danska: skam (da) u engelska: shame (en), disgrace (en), dishonour (en) franska: honte (fr) f isländska: skömm (is), smán (is)

kymriska: cywilydd (cy) m polska: wstyd (pl) m, hańba (pl) f tyska: Scham (de) f

Danska

Substantiv

Böjningar av skam	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skam	skammen
Genitiv	skams	skammens

skam

1. skam