skjenn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av skjenn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skjenn skjennet skjenn skjenna, skjennene
Genitiv skjenns skjennets skjenns skjennas, skjennenes

skjenn n

  1. skäll, utskällning, bannor
    skjenn
    bannor
    Besläktade ord: skjenne
    Etymologi: Verbet skjenne av tyska schenden.

Verb[redigera]

skjenn

  1. böjningsform av skjenne

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av skjenn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skjenn skjennet skjenn skjenna

skjenn n

  1. skäll, utskällning, bannor
    skjenn
    bannor
    Besläktade ord: skjenne
    Etymologi: Verbet skjenne av tyska schenden.

Verb[redigera]

skjenn

  1. böjningsform av skjenne