Hoppa till innehållet

skjenn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av skjenn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skjenn skjennet skjenn skjenna, skjennene
Genitiv skjenns skjennets skjenns skjennas, skjennenes

skjenn n

  1. skäll, utskällning, bannor
    skjenn
    bannor
    Besläktade ord: skjenne
    Etymologi: Verbet skjenne av tyska schenden.

Verb

[redigera]

skjenn

  1. böjningsform av skjenne

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av skjenn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skjenn skjennet skjenn skjenna

skjenn n

  1. skäll, utskällning, bannor
    skjenn
    bannor
    Besläktade ord: skjenne
    Etymologi: Verbet skjenne av tyska schenden.

Verb

[redigera]

skjenn

  1. böjningsform av skjenne