slänt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av slänt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ slänt slänten slänter slänterna
Genitiv slänts släntens slänters slänternas

slänt

  1. mark som lutar (åtminstone någorlunda påtagligt)
    Synonymer: sluttning, skränt
    Jämför: backe, brant, brink
    Se även: stup
    Sammansättningar: backslänt, grässlänt, norrslänt, släntklippare, släntras (slänt-ras), sydslänt, söderslänt, vägslänt, västerslänt, österslänt

Översättningar[redigera]