slalom

Svenska

Substantiv

slalom (oböjligt)

1. (skidsport) gren inom den alpina skidåkningen där man åker sick-sack genom portar
2. (utvidgat) det att åka skidor i allmänhet

   Vill du med till Åre och åka slalom?

3. det att ta sig fram (med annat eller utan fordon) på ovanstående sätt

   Den roligaste kanotgrenen är slalom.

   På fotbollsträningen skulle vi springa slalom kring koner.

4. kort för specialslalom

   Även om hon är snabb i super-G så är hon bäst i slalom.

Sammansättningar: kanotslalom, parallellslalom, slalombacke, slalombana, slalomcup, slalomhang, slalompist, slalompjäxa, slalomskida, slalomstjärna, slalomåk, slalomåkare, slalomåkerska, slalomåkning, specialslalom, storslalom

Etymologi: Av norska slalåm, av sla (”lätt sluttande”) och låm (”spår efter något som släpats”), d.v.s. ungefär ”(svagt) sluttande skidspår”.

Översättningar

gren inom den alpina skidåkningen

• bokmål: slalåm ^(no) m
• engelska: slalom ^(en)
• finska: pujottelu ^(fi), laskettelu ^(fi), slalom ^(fi)
• franska: slalom ^(fr) m
• meänkieli: slaalommi
• nederländska: slalom ^(nl)
• spanska: eslalon m
• tyska: Slalom ^(de) m

Nederländska

Substantiv

Böjningar av slalom	Singular	Plural
maskulinum
Nominativ	slalom	slaloms

slalom

• uttal: ˈslalɔm

1. slalom