snappa

Se även snäppa.

Svenska

Verb

Böjningar av snappa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	snappa	snappas
Presens	snappar	snappas
Preteritum	snappade	snappades
Supinum	snappat	snappats
Imperativ	snappa	–
Particip
Presens	snappande, snappandes
Perfekt	–

snappa

1. (snabbt) plocka till sig, rycka till sig; fånga plötsligt; stjäla

   Han snappade åt sig en kaka.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1430-1450, som fornsvenska snappa, av medellågtyska snappen.

   Vanliga konstruktioner: snappa till sig, snappa åt sig

   Sammansättningar: flugsnappare, snapphane

2. (bildligt) få höra, få reda på

   Vanliga konstruktioner: snappa upp

3. (slang) förstå

   Ett nederlag skulle tolkas som att Moderaterna inte har snappat att privatiseringar i välfärden fått dåligt rykte efter riskkapitalisternas härjningar.

Fraser: (partikelverb) snappa bort, snappa till sig, snappa upp, snappa åt sig

Besläktade ord: snabb, snaps

1. (slang) skicka (bild-)meddelande med social media-plattformen Snapchat

   Besläktade ord: snap

Översättningar

rycka till sig

• bokmål: snappe
• engelska: snap ^(en)
• finska: siepata ^(fi), napata ^(fi)
• polska: porwać ^(pl), capnąć
• tyska: schnappen ^(de)

få höra, få reda på

• polska: zasłyszeć
• tyska: aufschnappen ^(de)

Substantiv

Böjningar av snappa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	snappa	snappan	snappor	snapporna
Genitiv	snappas	snappans	snappors	snappornas

snappa

1. (ålderdomligt) näpst, upptuktelse; näsbränna, minnesbeta, "läxa"; (även om) motgång eller nederlag i strid