Hoppa till innehållet

sonson

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av sonson  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sonson sonsonen sonsöner sonsönerna
Genitiv sonsons sonsonens sonsöners sonsönernas

sonson

  1. sons son
    Hyperonymer: barnbarn
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet i Västgötalagen.[1] Som fornsvenska sonar son.
    Jämför: dotterdotter, dotterson, sondotter

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "sonson"