spöke

Svenska

Substantiv

Böjningar av spöke	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	spöke	spöket	spöken	spökena
Genitiv	spökes	spökets	spökens	spökenas
Som förled i sammansättningar används spök-.

en riddare möter ett spöke

spöke n

• uttal: ˈspøːkˌɛ

1. (folktro) uppenbarelse av en död varelse; mytisk varelse som oftast beskrivs som svävande ovanför marken

   2015: Vimmerby stads historia: 1350-1799, Daniel Johnsson:

   Ett spöke kunde enligt folktron ta sig från sin grav mellan midnatt och solens uppgång, men om spöket överraskades av gryningen utan att hinna tillbaka till sin grav så blev det orörligt ståendes på platsen, osynlig för människor.

   Synonymer: gast, vålnad, fantom, gengångare

   Etymologi: Ordet finns belagt i språket sedan 1582, från medellågtyska spök.

   Besläktade ord: spöka, spökeri

   Sammansättningar: hjärnspöke, spökaktig, spökbild, spökblek, spökdjur, spökfigur, spökförare, spökgestalt, spökhistoria, spökgarn, spökhus, spöklik, spökliknande, spökromantik, spökrädd, spökrädsla, spökröst, spökskepp, spökskrivare, spökslott, spöksnor, spökstad, spökstämning, spöksyn, spöktimma, spöktimme, spökutdrivare, spökvit, vänsterspöke, åkerspöke

   Se även tesaurus: Overklighet, Troll, Underlighet, Fulhet, Fantasi, Oriktighet, Företeelse, Ögonsjuka, Lik, Okroppslighet

Översättningar

död varelse

• bokmål: spøkelse n
• engelska: ghost ^(en)
• esperanto: fantomo
• finska: kummitus ^(fi)
• franska: fantôme ^(fr) m
• färöiska: spøkilsi n
• iriska: taibhse ^(ga) f
• isländska: draugur ^(is) m, vofa ^(is) f
• japanska: 幽霊 ^(ja) (ゆうれい, yūrei)
• katalanska: fantasma ^(ca)
• nederländska: spook ^(nl)
• portugisiska: fantasma ^(pt) m
• spanska: fantasma ^(es) m
• sydsamiska: baltastæjja
• tyska: Geist ^(de) m, Gespenst ^(de) n