språkbruk
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]| Böjningar av språkbruk | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | språkbruk | språkbruket | språkbruk | språkbruken |
| Genitiv | språkbruks | språkbrukets | språkbruks | språkbrukens |
- sättet som en grupp av personer eller en person använder språket på i ett visst samanhang
- Gamla människor ifrågasätter ofta ungas språkbruk.
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1786.[1]
- Besläktade ord: språkbrukare
Översättningar
[redigera]Översättningar
- bokmål: språkbruk (no)
- danska: sprogbrug
- engelska: language use
- finska: kielenkäyttö (fi)
- isländska: málnotkun (is) n
- japanska: 言葉遣い (ja) (ことばづかい, kotobadzukai)
- nynorska: språkbruk
- tyska: Sprachgebrauch (de)