stånd

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
stånd

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stånd 1-3 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stånd ståndet stånd stånden
Genitiv stånds ståndets stånds ståndens
Böjningar av stånd 3 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stånd ståndet ständer ständerna
Genitiv stånds ståndets ständers ständernas
Böjningar av stånd 6 Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ stånd ståndet
Genitiv stånds ståndets

stånd

  1. saluplats på torg, i basar e.d.; liten, tillfällig, ofta enkel och öppen byggnad med disk över vilken innehavaren säljer varor hon har med sig
    Vi måste titta på alla stånd innan vi går hem.
  2. persons familjerättsliga ställning
    Synonymer: civilstånd
  3. (historia) samhällsklass med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter (i äldre samhällssystem)
    Hyponymer: (de svenska ständerna:) bondeståndet, borgarståndet, prästeståndet, adelsståndet
    Vilket stånd tillhörde han?
  4. (i fraser) skick, tillstånd; tillräcklig förmåga; det att vara förmögen att utföra något; det att kunna (göra) något
    Tror du han är i stånd att köra hem själv?
    Fraser: sätta i stånd, vara i stånd till ngt, att göra ngt, vara ur stånd att göra ngt, få till stånd, komma till stånd
  5. (i fraser) tillstånd av aktiv motverkan
    Fraser: hålla stånd mot ngt
  6. (vardagligt, slang) erektion
    Jag fick stånd i duschen när jag tänkte på Elin.
    Synonymer: erektion, bånge, stake, ståfräs, stålle, ståkuk, fjong
    Sammansättningar: morgonstånd

Översättningar[redigera]