stånd
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av stånd 1-3 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | stånd | ståndet | stånd | stånden |
| Genitiv | stånds | ståndets | stånds | ståndens |
| Böjningar av stånd 3 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | stånd | ståndet | ständer | ständerna |
| Genitiv | stånds | ståndets | ständers | ständernas |
| Böjningar av stånd 6 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | stånd | ståndet |
| Genitiv | stånds | ståndets |
stånd
- saluplats på torg, i basar e.d.; liten, tillfällig, ofta enkel och öppen byggnad med disk över vilken innehavaren säljer varor hon har med sig
- Vi måste titta på alla stånd innan vi går hem.
- persons familjerättsliga ställning
- Synonymer: civilstånd
- (historia) samhällsklass med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter (i äldre samhällssystem)
- Hyponymer: (de svenska ständerna:) bondeståndet, borgarståndet, prästeståndet, adelsståndet
- Vilket stånd tillhörde han?
- (i fraser) skick, tillstånd; tillräcklig förmåga; det att vara förmögen att utföra något; det att kunna (göra) något
- Tror du han är i stånd att köra hem själv?
- Fraser: sätta i stånd, vara i stånd till ngt eller att göra ngt, vara ur stånd att göra ngt, få till stånd, komma till stånd
- (i fraser) tillstånd av aktiv motverkan
- Fraser: hålla stånd mot ngt
- (vardagligt, slang) erektion
- Besläktade ord: stå, stånda, ståndaktig, ståndare, ständig, anstånd, avstånd, bestånd, bistånd, förstånd, motstånd, stillestånd, tillstånd, välstånd
Översättningar[redigera]
civilstånd — se civilstånd
erektion
