störta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av störta  Aktiv Passiv
Infinitiv störta störtas
Presens störtar störtas
Preteritum störtade störtades
Supinum störtat störtats
Imperativ störta
Particip
Presens störtande, störtandes
Perfekt störtad

störta

  1. (intransitivt) (om större föremål, exempelvis flygplan) med kraft, okontrollerat och okontrollerbart falla ned mot marken och ofta skadas eller förstöras
    Synonymer: haverera, krascha, stupa, rasa, ramla
  2. snabbt och häftigt förflytta (sig)
    Vanliga konstruktioner: störta ut, störta sig
    Synonymer: kasta sig, rusa, ila, storma, skynda
  3. (transitivt) få att falla med kraft och vanligen skadas eller förstöras; med våld eller andra icke lagenliga medel avsätta en makthavare
    Synonymer: kasta ned, slunga, stjälpa, välta, fälla, avsätta

Översättningar[redigera]