störta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av störta  Aktiv Passiv
Infinitiv störta störtas
Presens störtar störtas
Preteritum störtade störtades
Supinum störtat störtats
Imperativ störta
Particip
Presens störtande, störtandes
Perfekt störtad

störta

  1. (intransitivt, om större föremål, exv. flygplan) med kraft, okontrollerat och okontrollerbart falla ned mot marken och ofta skadas eller förstöras
    Synonymer: haverera, krascha, stupa, rasa, ramla
    Fraser: (partikelverb) störta in, störta ner, störta samman
  2. (intransitivt, reflexivt: störta sig, med partiklar: fram, in, iväg, ner, ut) snabbt och häftigt förflytta sig
    Synonymer: kasta sig, rusa, ila, storma, skynda
    Fraser: (partikelverb) störta fram, störta in, störta iväg, störta ner, störta ut
  3. (transitivt) få att falla med kraft och vanligen skadas eller förstöras; med våld eller andra icke lagenliga medel avsätta en makthavare
    Synonymer: kasta ned, slunga, stjälpa, välta, fälla, avsätta
    Man störtade en regim som härskat i Irak i över tre decennier.
    Attackerna mot den shiitiska milisen i Jemen kan störta regionen i krig.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: störtdyka, störtflod, störthjälm, störtlopp, störtregn, störtsjö, störtskur, störtvåg

Översättningar[redigera]