stammeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Stammeln.

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för stammeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv stammeln
Presensparticip stammelnd
Perfektparticip gestammelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich stammle, stammel, stammele  du stammelst  er, sie, es stammelt 
Plural wir stammeln  ihr stammelt  sie stammeln 
Preteritum Singular ich stammelte  du stammeltest  er, sie, es stammelte 
Plural wir stammelten  ihr stammeltet  sie stammelten 
Imperativ
Singular - stammle !, stammel !, stammele ! -
Plural - stammelt ! stammeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich stammele  du stammelest  er, sie, es stammele 
Plural wir stammeln  ihr stammelet  sie stammeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich stammelte  du stammeltest  er, sie, es stammelte 
Plural wir stammelten  ihr stammeltet  sie stammelten 

stammeln

  1. stamma
    Synonymer: stottern
    Besläktade ord: Stammeln