stans

Se även -stans .

Svenska

Substantiv

Böjningar av stans	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stans	stansen
Genitiv	stans	stansens

Böjningar av stans 3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stans	stansen	stanser	stanserna
Genitiv	stans	stansens	stansers	stansernas

Böjningar av stans 4	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stans	stansen	stansar	stansarna
Genitiv	stans	stansens	stansars	stansarnas

stans

• uttal: stansstans (betydelse 1-4), sta:ns (5-6)

1. viss plats (framför allt som led i sammansättningar, -stans)

   Har du kollat någon mer stans?

   Etymologi: Fornsvensk bildning till stad.

2. ställning, sätt att stå på (särskilt inom fäktning)

   Etymologi: Ytterst av latin stare, "att stå".

3. (poesi) ett versmått
4. (verktygsmaskiner) redskap för hålslagning

   Besläktade ord: stansa, stansare, stanseri, stansning

5. böjningsform av stad
6. böjningsform av sta

Översättningar

viss plats

ställning

• engelska: stance ^(en)

versmått

verktygsmaskin

• tyska: Stanze ^(de) f