stans

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även -stans.

språk: svenska, ordklass: subst, problem: industriverktyg

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

stans

  • uttal: stans /stans/ (betydelse 1, 2, 3), sta:ns (4)
  1. viss plats (framför allt som led i sammansättningar, -stans)
    Har du kollat någon mer stans?
    Etymologi: Fornsvensk bildning till stad.
  2. ställning, sätt att stå på (särskilt inom fäktning)
    Etymologi: Ytterst av latin stare, "att stå".
  3. ett versmått
  4. böjningsform av stad
  5. böjningsform av sta

Översättningar[redigera]