stapeln

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

stapeln

  1. böjningsform av stapel

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för stapeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv stapeln
Presensparticip stapelnd
Perfektparticip gestapelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich staple, stapel, stapele  du stapelst  er, sie, es stapelt 
Plural wir stapeln  ihr stapelt  sie stapeln 
Preteritum Singular ich stapelte  du stapeltest  er, sie, es stapelte 
Plural wir stapelten  ihr stapeltet  sie stapelten 
Imperativ
Singular - staple!, stapel!, stapele ! -
Plural - stapelt ! stapeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich stapele  du stapelest  er, sie, es stapele 
Plural wir stapeln  ihr stapelet  sie stapeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich stapelte  du stapeltest  er, sie, es stapelte 
Plural wir stapelten  ihr stapeltet  sie stapelten 

stapeln

  1. stapla, trava
    Besläktade ord: Stapel