stenålder

Svenska

Substantiv

Böjningar av stenålder	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stenålder	stenåldern
Genitiv	stenålders	stenålderns

stenålder

1. (historia) den tidsepok som inleds när människan börjar tillverka verktyg (av sten)

   Kohyponymer: bronsålder, järnålder

   Sammansättningar: stenåldersby, stenåldersboplats, stenåldersfolk, stenåldersfynd, stenåldersgrav, stenåldersmänniska, stenåldersredskap

2. (vardagligt) något som är helt föråldrat

   2013: Hysén om läggningen: Råkar bara vara homo (Expressen):

   – Jag fattar inte vad som händer där, säger han. Det är ju rena stenåldern.

Etymologi: Belagt i språket sedan 1822.

Översättningar

den tidsepok som inleds när människan börjar tillverka verktyg

• bokmål: steinalder m
• danska: stenalder u
• engelska: stone age ^(en), Stone Age ^(en)
• estniska: kiviaeg
• finska: kivikausi ^(fi)
• franska: âge de pierre ^(fr) m
• galiciska: idade de pedra f, Idade de Pedra ^(gl) f
• katalanska: edat de pedra f
• nederländska: steentijd ^(nl)
• spanska: edad de piedra f, Edad de Piedra ^(es) f
• tyska: Steinzeit ^(de) f