strand

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Strand.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av strand  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ strand stranden stränder stränderna
Genitiv strands strandens stränders strändernas

strand

  1. (naturgeografi) gränsområde mellan öppet vatten och fastare land
    Hyponymer: flodstrand, grässtrand, havsstrand, sandstrand, sjöstrand, älvstrand
    Besläktade ord: stranda, strandning
    Jämför: kust
    Sammansättningar: badstrand, blockstrand, flodstrand, fornstrand, havsstrand, insjöstrand, klapperstensstrand, klippstrand, nakenstrand, sandstrand, sjöstrand, stenstrand, strandaster, strandavlagring, strandbad, strandbank, strandbar, strandbebyggelse, strandbredd, strandbrink, strandbryn, strandbräsma, stranderosion, strandflate, strandfloka, strandfräne, strandfynd, strandförskjutning, strandgast, strandgrus, strandhavre, strandhotell, strandhugg, strandhäng, strandkant, strandklippa, strandklo, strandkrabba, strandkrypa, strandkål, strandlag, strandlinje, strandliv, strandloka, strandmaskros, strandmärke, strandnivå, strandnål, strandnära, strandområde, strandparti, strandparty, strandpelare, strandpipare, strandpromenad, strandpryl, strandraggare, strandremsa, strandrev, strandråg, strandrätt, strandsatt, strandsenap, strandsittare, strandsjö, strandskata, strandskog, strandskoning, strandskydd, strandskyddad, strandskyddsdispens, strandskyddsområde, strandsluttning, strandsnäcka, strandsporre, strandstädning, strandsvall, strandsätta, strandsättning, strandterass, strandtomt, strandvakt, strandvall, strandvallmo, strandvaskare, strandviol, strandviva, strandvrak, strandvräling, strandväg, strandväxt, strandzon, strandäganderätt, strandäng, strandögontröst, sötvattenstrand, åstrand, älvstrand

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

strand

  1. strand
    Sammansättningar: sandstrand

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av strand  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ strand stranda *strend strendren
Dativ   strandenn   strandum

strand f

  1. strand
    Etymologi: Av fornnordiska strǫnd.
    Sammansättningar: strandfisk, strandmał, strandstrýkjil

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

strand

  1. strand

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av strand  Singular Plural
neutrum
Nominativ strand stranden

strand

  1. strand