stranden

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

stranden

  1. böjningsform av strand

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för stranden 

Hjälpverb: sein

Infinitiv stranden
Presensparticip strandend
Perfektparticip gestrandet
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich strande  du strandest  er, sie, es strandet 
Plural wir stranden  ihr strandet  sie stranden 
Preteritum Singular ich strandete  du strandetest  er, sie, es strandete 
Plural wir strandeten  ihr strandetet  sie strandeten 
Imperativ
Singular - strande ! -
Plural - strandet ! stranden Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich strande  du strandest  er, sie, es strande 
Plural wir stranden  ihr strandet  sie stranden 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich strandete  du strandetest  er, sie, es strandete 
Plural wir strandeten  ihr strandetet  sie strandeten 

stranden

  1. stranda, förlisa, lider skeppsbrott
    Besläktade ord: Strand
  2. misslyckas