streiten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för streiten 

Hjälpverb: haben

Infinitiv streiten
Presensparticip streitend
Perfektparticip gestritten
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich streite  du streitest  er, sie, es streitet 
Plural wir streiten  ihr streitet  sie streiten 
Preteritum Singular ich stritt  du strittest  er, sie, es stritt 
Plural wir stritten  ihr strittet  sie stritten 
Imperativ
Singular - streit, streite ! -
Plural - streitet ! streiten Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich streite  du streitest  er, sie, es streite 
Plural wir streiten  ihr streitet  sie streiten 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich stritte  du strittest  er, sie, es stritte 
Plural wir stritten  ihr strittet  sie stritten 

streiten

  1. gräla, kiva, bråka
    Synonymer: zanken
    Besläktade ord: Streit
    Sammansättningar: bestreiten