strejk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av strejk  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ strejk strejken strejker strejkerna
Genitiv strejks strejkens strejkers strejkernas

strejk u

  1. arbetsnedläggelse; det att anställda som protestaktion avstår från att arbeta för arbetsgivaren
    En ny strejk är planerad till i nästa vecka.[1]
    Etymologi: Av engelska strike med samma betydelse, belagt i svenskan sedan sedan 1846.
    Antonymer: lock-out
    Sammansättningar: endagsstrejk, flygstrejk, generalstrejk, gruvstrejk, hungerstrejk, hyresstrejk, kärleksstrejk, matstrejk, punktstrejk, sittstrejk, skolstrejk, storstrejk, strejkaktion, strejkbrytare, strejkbryteri, strejkdag, strejkdrabbad, strejkfond, strejkförbud, strejkhot, strejkkassa, strejkkommitté, strejkledare, strejkledning, strejkmöte, strejkrisk, strejkrätt, strejkunderstöd, strejkvakt, strejkvapen, strejkvarsel, strejkvåg, sympatistrejk, tågstrejk
    Besläktade ord: strejka, strejkare
    Fraser: vild strejk
    Se även tesaurus: Genstörtighet, Upplösning, Gensträvighet, Motstånd, Ledighet, Overksamhet
    Se även tesaurus: Planmässighet, Oenighet, Avstannande, Avbrott, Oordning

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]