stridsvagn

Svenska

Substantiv

Böjningar av stridsvagn	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stridsvagn	stridsvagnen	stridsvagnar	stridsvagnarna
Genitiv	stridsvagns	stridsvagnens	stridsvagnars	stridsvagnarnas

Svensk stridsvagn 122.

stridsvagn

1. (fordon, militärvetenskap) pansrat och kanon- och kulsprutebestyckat tungt militärt stridsfordon avsett att agera som egen styrka, del av truppslag eller tillsammans med andra truppslag

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1914. Av tyska Kampfwagen, "kampvagn", antaget av svenska armén som formellt begrepp i november 1924, ersättandes begreppet "pansarvagn" från april 1922.

   Sammansättningar: kryssarstridsvagn, lätt stridsvagn, medeltung stridsvagn, tung stridsvagn, övertung stridsvagn, huvudstridsvagn, pansarvärnsstridsvagn, infanteristridsvagn, kavalleristridsvagn

   Varianter: strv (förkortning)

   Synonymer: pansarvagn

2. (bronstiden och antiken) hästdragen tvåhjulig vagn, avsedd för strid, jakt, eller kappkörning

Översättningar

militärfordon

• belarusiska: танк ^(be) m
• bokmål: stridsvogn ^(no) m
• danska: kampvogn ^(da) u
• engelska: tank ^(en)
• esperanto: tanko ^(eo)
• finska: panssarivaunu ^(fi), tankki ^(fi)
• franska: char ^(fr), char d'assaut ^(fr) m
• indonesiska: tank ^(id)
• italienska: carro armato ^(it)
• nederländska: tank ^(nl) m, pantserwagen ^(nl) m
• polska: czołg ^(pl)
• portugisiska: tanque ^(pt) m
• ryska: танк ^(ru) m
• spanska: tanque ^(es) m
• tyska: Kampfpanzer ^(de) m, Kampfwagen ^(de) m, Panzer ^(de) m, Panzerkampfwagen ^(de) m, Panzerwagen ^(de) m
• ukrainska: танк m

häststridsvagn

• tyska: Streitwagen ^(de) m