stryk

Svenska

Substantiv

Böjningar av stryk	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stryk	stryket
Genitiv	stryks	strykets

stryk

1. det att medvetet utsätta (någon) för fysisk skada eller det att medvetet utsättas för fysisk skada (av någon)

   Vanliga konstruktioner: få stryk, ge stryk, åka på stryk

   Sammansättningar: storstryk, strykbänk, strykpojke, strykstraff, stryktålig

2. en eller flera kringstrykande människor, luffare (ålderdomligt, men finns i frasen "ful som stryk")

   Vanliga konstruktioner: ful som stryk

Översättningar

det att medvetet utsätta (någon) för fysisk skada eller det att medvetet utsättas för fysisk skada (av någon)

• bokmål: bank ^(no) m, juling ^(no) m
• tyska: Prügel ^(de) pl, Dresche ^(de) f, Schläge ^(de) pl, Haue ^(de) f, Abreibung ^(de) f

en eller flera kringstrykande människor, luffare (ålderdomligt, men finns i frasen "ful som stryk")

Verb

stryk

1. böjningsform av stryka