stuga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stuga  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stuga stugan stugor stugorna
Genitiv stugas stugans stugors stugornas
Som förled i sammansättningar används stug- eller stugu-.
typisk svensk röd stuga med vita knutar

stuga

  1. mindre hus, ofta använt som fritidshus
    Jag bor i en stuga i skogen; där är det så tyst och skönt.
    Fraser: (idiom) gå hem i många stugor, gå hem i stugorna
    Sammansättningar: kolonistuga, banvaktstuga, sommarstuga
    Etymologi: Av fornsvenska stuva, stova, stugha (jämför stuva och stova), av fornnordiska stofa. Besläktat med bland annat engelska stove och franskans étuve. Av omdiskuterat ursprung. Riksspråkets stuga beror på en utveckling -b- (/β/) → -w- (vokaliskt u) och sedan med inskjutet -g- (jämför t.ex. bloga). Skånska stua samt bokmålets och danskans stue har inget inskjutet -g-. Formerna med -v- har däremot delat den vanliga utvecklingen från b (/β/) till ett labiodentalt v. Jämför tyska Stube, nynorska stove och isländska stofa. Förhållandet mellan stuga och stuva är detsamma som mellan ruva och dialektala ruga (jämför isländska hrúga (”hög”)).
    Se även: backstugu, backstugusittare


Översättningar[redigera]