stundlig

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av stundlig  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum stundlig
Neutrum stundligt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla stundliga
Plural stundliga
  Predikativt
Singular Utrum stundlig
Neutrum stundligt
Plural stundliga
Kompareras inte.
Adverbavledning stundligt

stundlig

  1. ständig, idelig, i varje stund
    en stundlig krigsfara
    stundliga tankar på himlen
    Under de svåra nödåren stod han ock personligen i daglig och stundlig beröring med denna allmoge, vars undsättning med spannmål han själv i de minsta detaljer besörjde.
    Medan det hedniska samhället i sin hårdhet utsatte de svaga eller vanföra barnen, har det kristna samhället gått så långt i »mildhet», att det förlänger det obotligt och ytterligt missbildade barnets liv, till en stundlig pina för barnet själv och dess omgivning.
    Besläktade ord: stundligen, stundlighet
    Se även tesaurus: Period
    Jämför: timlig

Översättningar[redigera]