Hoppa till innehållet

styggelse

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av styggelse  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ styggelse styggelsen styggelser styggelserna
Genitiv styggelses styggelsens styggelsers styggelsernas

styggelse u

  1. (moraliskt) förkastlig företeelse, som bör fördömas (enligt vissa doktriner)
    1837: Marie kyrkogång. (Läsning för folket, 3:e årgången):
    Lyst pojke! ropade kyrkowärden. ”Hwad har wår Christna Gudstjenst för gemenskap med styggelserna från hedendomen?
    1898 (23 sep): Motivering. (Sigtuna Tidning):
    Rusdrycker, spel och prostitution m.m. dylikt, ehuru lofliga i samhällslagarne, äro dock en styggelse inför Gud, och en bön för dessa styggelsers bibehållande, kan omöjligt blifva annat: en antingen ett fel eller en hädelse.
    2011 (17 mar): Anders Härdevik: Skolornas timplan är en styggelse (Vestmanlands Läns Tidning):
    Timplanen är en styggelse som på intet sätt gagnar elevens utveckling.
    Synonymer: otäckhet, skamlighet, vidrighet, vämjelighet
    Etymologi: Av fornsvenska styggilse.
    Vanliga konstruktioner: vara en styggelse för ngn
    Fraser: (kollokationer) förödelsens styggelse
    Besläktade ord: styggelsefull
    Sammansättningar: styggelsegud, styggelsegudstjänst, styggelseverk, vederstyggelse
    Se även tesaurus: Hat, Last, Vedervilja, Misshag, Fulhet, Obehag, Orenlighet, Ont

Översättningar

[redigera]