surfen

Svenska

Substantiv

surfen

1. böjningsform av surf

Tyska

Verb

Konjugation för surfen  Hjälpverb: haben
Infinitiv		surfen
Presensparticip		surfend
Perfektparticip		gesurft
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich surfe	du surfst	er, sie, es surft
	Plural	wir surfen	ihr surft	sie surfen
Preteritum	Singular	ich surfte	du surftest	er, sie, es surfte
	Plural	wir surften	ihr surftet	sie surften
Imperativ
Singular		-	surfe !	-
Plural		-	surft !	surfen Sie !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich surfe	du surfest	er, sie, es surfe
	Plural	wir surfen	ihr surfet	sie surfen
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich surfte	du surftest	er, sie, es surfte
	Plural	wir surften	ihr surftet	sie surften

surfen

1. (sport) surfa (på vågor)

   Sammansättningar: windsurfen

2. (data) surfa (på internet)