surra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av surra  Aktiv Passiv
Infinitiv surra surras
Presens surrar surras
Preteritum surrade surrades
Supinum surrat surrats
Imperativ surra
Particip
Presens surrande, surrandes
Perfekt surrad

surra

  1. foga samman med hjälp av rep eller snöre
    Scouterna surrade ihop ett diskställ så att de slapp sitta på marken och diska.
  2. frambringa ett lågt, kontinuerligt, brummande ljud, likt de ljud som vissa insekter framkallar med sina vingar
    Elvira kunde knappt sova för humlans ihärdiga surrande.
  3. (vardagligt) prata, skvallra
    Min mor sitter och surrar med sin bridgepolare uppe på balkongen.

Besläktade ord[redigera]

att foga samman med hjälp av rep

Översättningar[redigera]