ir

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ir  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ ir irren
Genitiv irs irrens

ir u

  1. ärg
    Besläktade ord: irre

Fornsvenska[redigera]

Pronomen[redigera]

īr

  1. ni
    Varianter: i
    Etymologi: Av fornnordiska ír, variant till ér.

Galiciska[redigera]

Verb[redigera]

ir

  1. åka

Lettiska[redigera]

Konjunktion[redigera]

ir

  1. och

Litauiska[redigera]

Konjunktion[redigera]

ir

  1. och

Portugisiska[redigera]

Verb[redigera]

ir oregelbundet

  1. åka

Rätoromanska[redigera]

Verb[redigera]

ir

  1. åka

Spanska[redigera]

Verb[redigera]

ir

  1. åka
  2. (hjälpverb) ska

Älvdalska[redigera]

Verb[redigera]

ir

  1. böjningsform av wårå