konsul

Se även Konsul.

Svenska

Substantiv

Böjningar av konsul	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konsul	konsuln	konsuler	konsulerna
Genitiv	konsuls	konsulns	konsulers	konsulernas

konsul

• uttal: ˈkɔnˌsɵl

1. officiell titel på person som leder ett konsulat (ofta en ambassad)

   Den italienska konsuln blev utvisad, misstänkt för spionage.

   1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Över Elburs berg till Teheran., Sven Hedin:

   I Rescht hade Ryssland en konsul, herr Vlassov; till honom gick jag på visit och blev bjuden till middag samma kväll.

   Hyponymer: ambassadör (som chef för ambassad)

2. (historiskt) högt ämbete i antikens Rom motsvarande en statschefs ställning

   Romerska konsuler var tvungna att vara både skickliga politiker och generaler för att behålla sin makt.

Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1667, av latinska consul med samma betydelse, av consilium "råd". Se även konselj.

Besläktade ord: konsulat

Sammansättningar: generalkonsul, honorärkonsul

Översättningar

Översättningar

• engelska: consul ^(en)
• franska: consul ^(fr) m
• japanska: 領事 ^(ja) (ryouji)
• kinesiska: 领事 ^(zh) (lǐngshì)
• latin: consul ^(la) m
• nederländska: consul ^(nl)
• polska: konsul ^(pl) m
• ryska: консул ^(ru) n (konsul)
• spanska: cónsul ^(es) mf, consulesa f
• tyska: Konsul ^(de)