tysk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av tysk  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tysk tyskare  
Neutrum tyskt
Bestämd
singular
Maskulinum tyske tyskaste
Alla tyska
Plural tyska
  Predikativt
Singular Utrum tysk tyskare tyskast
Neutrum tyskt
Plural tyska
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (tyskt)?

tysk

  1. som berör Tyskland
    Sammansättningar: alltysk, mellantysk, nazitysk, nordtysk, protysk, sydtysk, tyskfödd, tyskgeting, tyskhare, tysklönn, tyskoxel, tysk-romersk, tyskros, tysksmide, tysk-svensk, västtysk, östtysk
  2. som berör språket tyska
    Synonymer: tyskspråkig
    Sammansättningar: fornhögtysk, högtysk, lågtysk, medelhögtysk, medellågtysk, plattysk, schweizertysk, tysklärare, tyskspråkig, tysk-svensk, tysktalande, tyskundervisning
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska þyþisker, thysk, tysk.[1][2]
Besläktade ord: tyska, tyskhet, förtyska
Jämför: germansk, teutonisk

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tysk  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tysk tysken tyskar tyskarna
Genitiv tysks tyskens tyskars tyskarnas

tysk

  1. person från Tyskland
    Besläktade ord: tyska

Översättningar[redigera]

Danska[redigera]

Adjektiv[redigera]

tysk

  1. tysk

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

tysk

  1. tyska

Älvdalska[redigera]

Adjektiv[redigera]

tysk

  1. tysk

Substantiv[redigera]

tysk m

  1. (nationaliteter) tysk
    Besläktade ord: tyska, Tyskland

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "tysk", läst 2021-01-09
  2. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "þyþisker", läst 2021-01-09