synkope

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av synkope  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ synkope synkopen
Genitiv synkopes synkopens

synkope

  1. (lingvistik) bortfall av ljud i mitten av ett ord
    Kohyponymer: apokope
    Besläktade ord: synkopera, synkopering
    Se även: synkop

Översättningar[redigera]