sällskap

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av sällskap  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sällskap sällskapet sällskap sällskapen
Genitiv sällskaps sällskapets sällskaps sällskapens

sällskap

  1. det att vara tillsammans
    I hennes sällskap rann hela eftermiddagen bort utan att jag fick något vettigt gjort.
    Jag var där ute i sällskap med två andra nybörjare.
    Skulle vi kunna göra sällskap till dansen i kväll?
    Kom så gör vi sällskap med de två damerna i solhatt!
    Synonymer: samvaro
    Sammansättningar: sällskapsdam, sällskapsdans, sällskapsdjur, sällskapsdryck, sällskapslek, sällskapsmänniska, sällskapsresa, sällskapsrum, sällskapssjuk, sällskapssjuka, sällskapsspel
  2. person(er) som man är tillsammans med; en (kär) vän man ofta eller stadigvarande umgås med
    Mitt huvudsakliga sällskap under kursveckan bestod i två trevliga killar från Kalmar.
    Jag föredrar att gå på teater utan sällskap.
    Sammansättningar: ressällskap
  3. grupp människor (som tillfälligt är tillsammans)
    Det kändes lättare att ta kontakt med solobesökarna än med dem som kom i sällskap.
    På gatan slog vi oss i slang med ett trevligt sällskap som just varit på krogen.
  4. klubb, förening
    Sammansättningar: musiksällskap, schacksällskap, segelsällskap
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: sällskapa, sällskaplig, sällskaplighet

Översättningar[redigera]