tíð

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även tíð’.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

tíð m

  1. tid
    Etymologi: Av fornnordiska tíðr.
    Besläktade ord: tídes, títt, tíð’
    Sammansättningar: tíðend, tíðsǿkinn

Isländska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tíð  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tíð tíðin tíðir tíðirnar
Ackusativ tíð tíðina tíðir tíðirnar
Dativ tíð tíðinni tíðum tíðunum
Genitiv tíðar tíðarinnar tíða tíðanna

tíð

  1. tid, tidsperiod
    Synonymer: tími, tímabil
  2. väderlek
    Synonymer: veðurfar
  3. (i plural) menstruation
  4. (religion, i plural) mässa
    Synonymer: messa
  5. (lingvistik) tempus, tidsform