tíð’

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även tíð.

Bottniska[redigera]

Adverb[redigera]

tíð’

  • uttal: /tìː/, /tø̀ʏ̯ːd/, /téɪ̯ː/
  1. ofta
    Hann heilseð tíð’ pá ner søstrę.
    Han hälsade ofta på hos systern.
    Etymologi: Fornnordiska tíðuliga, tíðum adv. "ofta", det senare egentligen dat. pl. av tíðr adj. "vanlig".
    Synonymer: títt

Verb[redigera]

tíð’

  1. (reflexivt: tíð’ sig) vara begärlig efter parning, vara brunstig; om kor, getter, renar
    Etymologi: Fornnordiska tíða "ha lust till; längta efter".
    Synonymer: tídes