tór

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Tor, tor, tör och tør.

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

tór m

  1. åska, blixt
    Tórĕnn gár
    Åskan går.
    Tórĕnn słó nið.
    Blixten slog ner.
    Etymologi: Av fornnordiska Þórr.
    Sammansättningar: tórveggj, tóríl