tön

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tön  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tön tönen töner tönerna
Genitiv töns tönens töners tönernas

tön u

  1. (måttenheter, ålderdomligt) volymmått för torra varor som spannmål; = 6 strukna eller 5 rågade spann = 255 till 300 liter
    räntor och tionden av 226 åkrar, ängar och tomter med årligt utsäde av 127 tön och 3 spann korn
    Jämför: tunna
  2. böjningsform av