týr

Se även Týr, tyr och Tyr.

Fornnordiska

Substantiv

týr m

1. (poetiskt, asatro) (hednisk) gud

   Etymologi: Av urgermanska *tīwaz (”gud”), detta från urindoeuropeiska *deywós (”gud”). Se även Týr (asaguden “Tyr”).

   Sammansättningar: sigtívar, valtívar, Farmatýr, Valtýr

Isländska

Substantiv

týr m

1. (poetiskt, asatro) gud i den nordiska mytologin

   Etymologi: Av fornnordiska týr, av urgermanska *tīwaz (”gud”), detta från urindoeuropeiska *deywós (”gud”). Se även Týr (asaguden “Tyr”).