tallrik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tallrik  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tallrik tallriken tallrikar tallrikarna
Genitiv tallriks tallrikens tallrikars tallrikarnas

tallrik

  1. liten, ofta cirkulär, platta varpå födoämnen kan läggas, exempelvis vid en måltid
    Skär löken och lägg den på en stor tallrik.

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska talerk, av medellågtyska tallorken (varav även danska tallerken), diminutiv (-ken) av tallôr, besläktat med tyska Teller, "tallrik", av italienska tagliere, "skärbräde", av tagliare, "att skära". Anledningen till att ordet inte slutat på -en är förväxlingen med bestämdhetssuffixet -en.

Översättningar[redigera]