tauen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för tauen

Hjälpverb: haben, sein

Infinitiv tauen
Presensparticip tauend
Perfektparticip getaut
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich taue  du taust  er, sie, es taut 
Plural wir tauen  ihr taut  sie tauen 
Preteritum Singular ich taute  du tautest  er, sie, es taute 
Plural wir tauten  ihr tautet  sie tauten 
Imperativ
Singular - taue ! -
Plural - taut ! tauen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich taue  du tauest  er, sie, es taue 
Plural wir tauen  ihr tauet  sie tauen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich taute  du tautest  er, sie, es taute 
Plural wir tauten  ihr tautet  sie tauten 

tauen

  1. tina, töa
    Sammansättningar: auftauen