terräng

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av terräng  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ terräng terrängen terränger terrängerna
Genitiv terrängs terrängens terrängers terrängernas

terräng

  1. (naturgeografi) oexploaterad natur ofta med avseende på marken och topografin
    Sammansättningar: terrängavsnitt, terrängbana, terrängbil, terrängcykel, terrängcykling, terrängfordon, terrängform, terrängförlust, terränggående, terrängkörning, terränglopp, terränglöpare, terränglöpning, terrängridning, terrängskida, terrängskoter, terrängvagn, terrängvinst

Översättningar[redigera]