tiende

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

tiende

  1. tionde; skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket

Danska

[redigera]

Räkneord

[redigera]

tiende

  1. tionde
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska tíundi, av urgermanska *tehundô, av urindoeuropeiska *déḱm̥tō

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tiende  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tiende tienden tiender tienderne
Genitiv tiendes tiendens tienders tiendernes

tiende u

  1. tionde; skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket
    Etymologi: Av fornnordiska tíund. Efter latinets decima ("tionde").
    Sammansättningar: tiendelade

Nederländska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

tiende

  1. tionde; skatt som bönder fick betala till kyrkan bestående av en tiondel av vad man producerade i jordbruket