timme

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av timme  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ timme timmen timmar timmarna, åld. el. dial. timmarne
Genitiv timmes timmens timmars timmarnas, åld. el. dial. timmarnes
Som förled i sammansättningar används tim-.



timme

  1. tidsenhet om 60 minuter, eller 1/24 dygn
    Jag har en timmes resväg till närmsta järnvägsstation.
    Vi fick gå ut och lufta oss en gång i timmen.
    Jägarna fick vänta en timme innan de fick syn på en räv.
    Bra, då ses vi om en timme igen!
    Varianter: timma (även i sammansättningar)
    Sammansättningar: amperetimme, arbetstimme, bönetimme, extratimme, gryningstimme, halvtimme, kilowattimme, småtimme, soltimme, spöktimme, timersättning, timlön, timpenning, timslag, timslång, timtal, timtals, timvisare, vargtimme
  2. (tiden för) en lektion t ex i den svenska grundskolan
    Hur många timmar tyska har ni i er klass?
    Sammansättningar: dubbeltimme, extratimme, gympatimme, håltimme, kemitimme, lektionstimme, resurstimme, skoltimme, studietimme, svenskatimme, sångtimme, undervisningstimme, veckotimme

Översättningar[redigera]