Hoppa till innehållet

timme

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av timme  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ timme timmen timmar timmarna
Genitiv timmes timmens timmars timmarnas
Som förled i sammansättningar används tim-.

timme

  1. tidsenhet om 60 minuter, eller 1/24 dygn
    Jag har en timmes resväg till närmsta järnvägsstation.
    Vi fick gå ut och lufta oss en gång i timmen.
    Jägarna fick vänta en timme innan de fick syn på en räv.
    Bra, då ses vi om en timme igen!
    Synonymer: tim., h
    Varianter: timma (även i sammansättningar)
    Sammansättningar: amperetimme, arbetstimme, bönetimme, extratimme, gryningstimme, halvtimme, kilowattimme, skumtimme, småtimme, soltimme, spöktimme, timersättning, timlön, timpenning, timslag, timslång, timtal, timtals, timvisare, vargtimme
  2. (tiden för) en lektion t ex i den svenska grundskolan
    Hur många timmar tyska har ni i er klass?
    Sammansättningar: dubbeltimme, extratimme, gympatimme, håltimme, kemitimme, lektionstimme, resurstimme, skoltimme, studietimme, svenskatimme, sångtimme, undervisningstimme, veckotimme

Översättningar

[redigera]