tjuv

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tjuv  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tjuv tjuven tjuvar tjuvarna
Genitiv tjuvs tjuvens tjuvars tjuvarnas

tjuv

  1. person som begår stöld, person som olovligen tar andras ägodelar till sina egna, person som stjäl
    Såg du tjuven?
    Varianter: tjyv (vardagligt)
    Etymologi: Fornsvenska þiūver, þȳver; motsvarande forndanska tjuv, tjyv, tyv (danska tyv), norskt bokmål tyv, fornvästnordiska þjófr, isländska þjófur, nynorska tjuv, gotiska 𐌸𐌹𐌿𐍆𐍃, fornsaxiska thiof, nederländska dief, fornhögtyska diob, thiob (medelhögtyska diep, diup, tyska dieb), fornengelska þēof (engelska thief); av oklart ursprung. [1]
    Användning: Ordet kan uppfattas som något vardagligt eller talspråkigt alternativt som tillhörande barnspråket vad är tal/barnspråkigt?. Ordet förekommer ofta som förled i sammansättningar tjuv- i betydelsen olovligen eller i smyg men inte ta andras ägodelar: tjuvåka, tjuvkika, tjuvröka etc.
    Besläktade ord: tjuva/tjyva, tjuvaktig, tjuveri
    Sammansättningar: banktjuv, ficktjuv, inbrottstjuv, mästertjuv, småtjuv, stortjuv, tidstjuv, tjuvbagge, tjuvbroms, tjuvfiska, tjuvfiske, tjuvfälla, tjuvglänta, tjuvgods, tjuvgrepp, tjuvgubbe, tjuvgömma, tjuvhandel, tjuvhåla, tjuvhålla, tjuvjakt, tjuvjägare, tjuvkika, tjuvkona, tjuvkonst, tjuvliga, tjuvlarm, tjuvlusta, tjuvlyssna, tjuvlåna, tjuvläsa, tjuvmickel, tjuvmyra, tjuvmärke, tjuvnalle, tjuvnyp, tjuvnäste, tjuvpojke, tjuvröka, tjuvsamhälle, tjuvsena, tjuvsjuka, tjuvskjuta, tjuvskott, tjuvskytt, tjuvskytte, tjuvspel, tjuvspråk, tjuvstarta, tjuvsäker, tjuvtag, tjuvtitta, tjuvtjock, tjuvtrycka, tjuvträna, tjuvunge, tjuvupplaga, tjuvåka, tjuväta
    Se även: tjuv-, stjäla, stöld, kleptomani

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "tjuv"