toft

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av toft  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ toft toften tofter tofterna
Genitiv tofts toftens tofters tofternas

toft n

  1. tvär- eller längsgående bräda eller bjälke till sittbänk på mindre båtar
    Etymologi: Av fornsvenska toft; av oklart ursprung. Jämför forndanska thoft, thoftæ, toftæ, (danska tofte, dialektalt även "toft"), fornvästnordiska þopta f (norska tofte, tufte). Också besläktat med fornvästnordiska þopti m, roddman som delar sin sittplats i båten. Allt kan dras till densamma rot som förekommer även i medellågtyska ducht (tyska Ducht), fornhögtyska dofta. Ävenså fornhögtyska gedofta, ("kamrat") samt fornengelska þoft, thofte ("toft") och geþofta, ("kamrat").[1]
  2. (södra Sverige, i äldre tider) åkerlapp eller ängsmark som hör till ett torp eller ligger intill en gård; gårdstomt
    Etymologi: Av fornsvenska toft, topt. På fornvästnordiska topt, tuft, tupt. Etymologiskt identiskt med tomt.[2][3]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "toft"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "toft"
  3. Svensk etymologisk ordbok: "toft"