tré

Se även tre.

Bottniska

Substantiv

Böjningar av tré	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tré	tréð	tré	tréa
Dativ		trén		tréom
Som förled i sammansättningar används trés- eller tré-.

tré n

• uttal: /tʰréː/ (Hössjö, Umeå, Skellefteå, Luleå, Kalix); /tʰríː/ (Råneå, Nysätra, Kalix)

1. (botanik) träd

   Hyponymer: æsp, ǫldr, eik, bjerk, gren, kłíngrrís, røyn, tall

2. trä
3. ett stycke trä, en bräda

Etymologi: Av fornnordiska tré.

Sammansättningar: børðtré, brótré, gǫ́rðstré, herftré, kerltré, kłufatré, spynntré, tréhǽł, trésarð, trétrełgj, viðatré

Isländska

Substantiv

Böjningar av tré	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tré	tréð	tré	trén
Ackusativ	tré	tréð	tré	trén
Dativ	tré	trénu	trjám	trjánum
Genitiv	trés	trésins	trjáa	trjánna

tré n

1. träd
2. trä (material)